Babycall

Noomi Rapace har huvudrollen i denna norska drama/skräckfilm. Hon har tillsammans med sin lille son flytt undan sin våldsamme make. Hon flyttar in i en lägenhet i ett stort ghettoliknande hyreshus i Norge.
Snart börjar mystiska saker hända och hon vet inte vad som är verklighet och vad som är fantasi. Hon hör ett barns röst i en babymonitor hon skaffat. Fast det är inte hennes sons röst utan en annan pojkes. Det låter som han dödas. Men händer det verkligen?
Mer skumma saker inträffar. I närheten av bostadsområdet finns t.ex. en sjö som hon besöker, men nästa gång hon kommer dit finns där istället en parkeringsplats där sjön förut fanns. Håller hon på att bli galen, eller är det något övernaturligt som händer?
Första halvan av filmen följde jag med ett visst intresse, men filmen blir till slut långtråkig och rörig. Det är definitivt mer drama än skräck. 
Rapace spelar som vanligt bra och hon ser väldigt skör och ömtålig ut när hon försöker förstå vad som händer henne. Det kommer en twist på slutet som lyfter filmen, men då är det lite försent för vägen fram tills dess har varit för sövande.
Betyg: 2 av 5